Visst, man kan läsa det som att jag är en ovanligt lättblåst reporter, typ naiv blond norrlänning. Men man kan också läsa det som ett inlägg om hur pr-byråer drar i trådarna.
Det skrivs mycket om medias makt, och visst media har, medger jag motvilligt, makt. Särskilt när det blir mediedrev.
Men det hyssjas alldeles för mycket om hur mycket makt pr-byråerna har. ”Vi säger alltid att bolagen ska berätta sanningen, men kanske inte alltid hela sanningen”, brukar pr-folk säga. Men det rådet kan ju vem som helst med vanligt sunt förnuft ge. Om det är det enda pr-människorna gör skulle de inte ha löner skyhögt över de påstått supermäktiga journalisterna.
Nej, det pågår en hel del manipulerande, masserande och intrigerande. Men det pratas det alldeles för tyst om. En avslöjande granskning och en aktiv debatt skulle vara på sin plats.
En av mina före detta chefer som gick över till pr-branschen sa att han så där på andra sidan insett att journalister är alldeles för mjäkiga. Hade han vetat vad han nu vet hade han tagit i mer som journalist. Det försöker jag göra.
Men ibland blir jag ändå blåst. Den största blåsning som jag, mig veterligen, gått på gällde en artikel om Swedbanks kris. Bland dem som höll i trådarna den gången fanns en av Sveriges mäktigaste pr-personer, Anders Lindberg, L:et i JKL. Mer om det i nästa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar