Det var hösten 2008 då finanskrisens orkanvindar svepte in över Swedbank. Jag skrev en lång, kritisk artikel om hur banken hade kunnat hamna i den sits den hamnat. Deras nya pr-konsult (som senare blev bankens koncernkommunikationsdirektör) Thomas Backteman lät mig intervjua vd Jan Lidén och den arbetande ordföranden Carl Eric Stålberg. Innan artikeln gick i tryck fick de se ett utkast. Och gick i taket.
Backteman försökte få mig att ändra ett antal saker och bedyrade att de var osanna. Jag ändrade ett fåtal mindre punkter, bland annat att Swedbank, till skillnad från SEB, inte haft egen personal på plats i Baltikum. Den uppgiften visade sig dock senare vara helt korrekt. Ytterst få svenska Swedbankchefer hade ens varit över till Baltikum. Men huvudlinjen i artikeln bestod.
Backteman var, enligt flera källor, så förbannad att han kläckte idén att läcka min artikel till Realtid.se innan den publicerades i Affärsvärlden. Samtidigt var Anders Lindberg, L:et i JKL, huskonsult hos Stålberg på Swedbank. Det lär ha varit han som utförde den slutliga knapptryckningen. Dagen innan Affärsvärlden kom ut ringde Thomas Backteman mig.
”Hej, jag antar att du sett Realtid. Jag vill bara säga att det inte var jag” var hans budskap. Jag var helt frågande. Jag klickade snabbt upp Realtid och upptäckte att stora delar av artikeln fanns på konkurrentens sajt med en för mig misskrediterande vinkling: jag gick i Collerts ledband. Rubriken lydde ”Tar hjälp av Affärsvärlden för att sparka Stålberg”. ”Bakom kritiken står förre Swedbank-chefen Göran Collert, uppger källor till Realtid.se” stod det.
Vad Backteman, Lindberg och de andra på Swedbank troligen inte hade räknat med var att jag omedelbart visste vem som hade läckt. Jag hade skickat ut utkast och utdrag till ett antal källor. De bitar som Realtid publicerade kom från ett utkast som var skickat till Swedbank och en annan källa. Jag kollade snabbt, och erkänner jag, upprört, med den andra källan, men fick klart för mig att det inte var den personen. Återstod den mest uppenbara, Swedbank. Trots Backtemans ihärdiga förnekanden.
Dagen därpå fick jag veta av en källa att det faktiskt var Backtemans idé. Långt senare skylldes knapptryckningen dock på Lindberg. Vem av dem det var kanske spelar mindre roll. De agerade båda för Swedbank.
Jan Lidén skrev ett försvarstal på bankens intranät mot min artikel som var ”en blandning av fakta och fiction” (sic!).
Hela rabaldret ledde till att artikeln blev den absolut mest lästa på Affärsvärldens sajt den veckan. Tala om en pr-strategi som blev en bumerang. Dessutom skrev jag en bok om Swedbank.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar