Svenskar är ett underligt folk. Många reagerade när Kina nyligen grep landets mest kända konstnär Ai Weiwei, men samtidigt investerar många gladeligen sina pengar i Kinafonder eller BRIC-fonder, där Kina ingår. Ibland verkar det helt enkelt inte finnas en koppling mellan svenskars moral och investeringar. Som om vänster hjärnhalva gör investeringen helt frikopplad från höger.
Ta Tommy Waidelich. Han som kan blir vår nästa finansminister, just nu ekonomisk-politisk talesman för S. Han var trevlig att intervjua och berättade att han investerade i fonder, främst geografiska. Dock inte i Kina.
”Nej, jag har inte Kina. Jag är lite fundersam på vad som kommer att hända där med växelkursen och det starka överskottet”, sa han.
Det beror alltså inte på att Kina är en diktatur? frågade jag något häpet. Waidelich är ju trots allt politiker och inte finansman.
”Nej, så har jag inte tänkt.”
Nej, så har han inte tänkt. Det är han inte precis ensam om. Visst finns det olika skolor när det gäller diktaturer som förtrycker oliktänkande, en är att utländska investeringar hjälper till att öppna och förändra landet och en annan är att en bojkott tvingar landet att ändra sig. Det är en sak att investera i Kina för att man tror att det är det bästa för landet och en annan att investera där utan att ens reflektera över regimen. I Sverige verkar det senare gälla.
I likhet med Waidelich verkar många svenskar helt enkelt placera sina pengar enligt principen ”maximal vinst gäller.” Det är dock troligen inte för att svenskar är överdrivet snikna och låter vinstintresset gå före moralen, utan snarare handlar det om att vänster och höger hjärnhalva inte ens har överlagt saken.
En annan aspekt på Tommy Waidelich uttalande är att han gjort en ekonomisk analys av Kina. Med tanke på att det är en man som inte har en aning om hur börsen har gått i år är det intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar