Just nu borde jag sitta och skriva ett porträtt av en näringslivstopp. Att försöka krypa in under skinnet på andra människor är en av de mest spännande sakerna med jobbet. Men jag drar mig lite för att göra det. Det känns som att snoka och man vet aldrig vad man får reda på när man ringer runt till huvudpersonens kollegor och vänner.
Ibland är det överraskande, som när jag fick veta att Ericssonchefen Hans Vestberg slåss på handbollsplanen i sin iver att vinna. Att Weppis (W:et kommer av att han tidigare stavade Westberg med W) alltid har varit superambitiös och gjort allt på blodigt allvar var mindre uppseendeväckande. Många näringslivstoppar är målorienterade och kämpar hårt för att komma upp. I och för sig är Weppis kanske snäppet ambitiösare eftersom han, när han spelade fotboll i högstadiet, fällde sin dåvarande flickvän i gruset så att hon linkade av planen gråtande med uppskrubbade knän medan han spelade vidare som om ingenting hänt. Det var ju match. Men han var i alla fall mycket ångerfull efteråt.
Den märkligaste gången var kanske då Karl-Johan Persson, KJ kallad, skulle ta över chefsposten i H&M. Då jag jobbade med porträttet fick jag inte bara veta detaljer om hans uppväxt och nuvarande liv, jag fick också veta att han gruvade sig för medierna. Inte att han då och då fastnar på bild i kretsen runt kronprinsessan Victoria, som hans fru Leonie är god vän med, utan att grillas om H&M. Det tyckte jag var märkligt. Att det var okej för honom att synas som accessoar till kronprinsessan, men inte att svara på frågor om det företag han förhoppningsvis brinner för och förhoppningsvis kan utan och innan.
När jag sedan träffade honom i verkligheten för en kort intervju tyckte jag att det nästan blev pinsamt eftersom jag misstänkte att han upplevde situationen som jobbig, även om det inte märktes på honom, han svarade tålmodigt på frågorna. Men jag tyckte helt enkelt synd om honom. Kanske också för att han började sin presskonferens klockan halv elva och när det var min tur att intervjua honom var klockan runt halv två och han hade inte fått något att äta, bara en Dextrosol för att hålla blodsockret uppe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar