Pratade med ett fullblod på telefon idag. En sådan där nervös, spänd person som efter var och varannan mening sa: men det kan du inte skriva. Alltså: ”Jag skulle inte sitta där och dricka champagne. Men det kan du inte skriva.” ”Affären tog ett år. Men det kan du inte skriva.” "Jag har fyra barn. Men det kan du inte skriva."
Det är intressant hur människor som har tiotals och åter tiotals miljoner kan vara så nervösa för varje ord de säger bara för att det kanske hamnar i en tidning. Han hänvisar till Jantelagen. Vad ska kollegorna säga om han lyfts fram? Nej, usch. Ja, varför skriver sportreportrarna om Zlatan, varför skriver de inte om hela laget, typ ”laget passade bollen framåt och sedan slog laget bollen i mål”?
I vanliga fall brukar jag vara tålmodig, särskilt med människor som aldrig har blivit intervjuade. Men den här killen har blivit intervjuad förut. Han vet mycket väl hur medierna funkar. Ändå får nästan varje fråga honom att verbalt trippa runt och hoppa åt sidan som ett nervöst fullblod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar